Bush och Blair kunde ha besparat sig mycket elände om de läst T.E. Lawrence. En kort resumé: han tog på sig uppdraget att försöka utnyttja det arabiska upproret mot turkarna under första världskriget för att gynna britterna. Hans bästa samarbetspartner var Faisal, som senare gjordes till kung av britterna, relativt framgångsrikt. Kung över Irak, alltså. (Innan fransmännen förrådde honom var han kung av Syrien.)
"...antag att vi voro (...) ett inflytande, en idé, något ogripbart, osårbart, utan front eller rygg, drivande omkring som en gas? Arméer voro som träd, orörliga, fast rotade, sugande sin näring genom långa stammar upp till kronan. Vi kunde vara som en drivande dimma och, liksom vinden, blåsa vart vi ville. (...) ...liksom vi inte behövde något materiellt att leva på så erbjödo vi ingenting materiellt att döda."
"I så fall skulle (Turkarna) behöva sexhundratusen man för att möta hela den arabiska befolkningens passiva avoghet i förening med några få fanatikers aktiva fientlighet."
"Turkarna voro enfaldiga, tyskarna bakom dem dogmatiska. De skulle tro, att uppror var absolut detsamma som krig, och behandla det analgot med krig. Analogi i fråga om mänskliga förhållanden var tomt prat över huvud taget, och att föra krig mot ett uppror var långsamt och besvärligt, som att äta soppa med kniv."
"Våra trumfkort voro snabbhet och obegränsad tid, icke slagkraft. (...) ...eftersom i Arabien räckvidd var förmer än styrka, utrymme viktigare än mäktiga härar"
(T.E. Lawrence, "Vishetens sju pelare", 'Upprorets element')
Och så vidare. Tja, vad är relevansen av det här, och många andra direkta citat man kan ta av Lawrence? Nämligen att de strukturer som fanns på plats under upproret mot Turkarna fortfarande finns kvar. Underbefälen i den Irakiska armén kan sin historia, till skillnad från Cheney och Rumsfeldt. Dra sig tillbaka, kasta uniformerna, ringa kusinen, gräva upp en granatkastare ur ett gammalt mobförråd. Feysal och alla omkring honom hade läget helt klart för sig. Amerikanska soldater kämpar åtminstone delvis mot en mycket framgångsrik doktrin om självständighet och gerillakrig som Lawrence kompisar hamrade fram i kriget mot Turkarna. Enfaldiga och dogmatiska, som sagt. "Axis of evil", pyttsan.
Så till Machiavelli, som mest förklarar varför USA aldrig kan få igång ett fungerande samhälle och ny politisk ordning i Irak. (Om nu det vore motivationen, etc, etc.)
"...there is nothing more difficult to carry out, nor more doubtful of success, nor more dangerous to handle, than to initiate a new order of things. For the reformer has enemies in all those who profit by the old order, and only lukewarm defenders in all those who would profit by the new order..."
"I conclude (...) that a prince need trouble little about conspiracies when the people are well disposed, but when they are hostile and hold him in hatred, then he must fear everything and everybody. Well-ordered states and wise princes have studied diligently not to drive the nobles to desperation, and to satisfy the populace and keep it contented..."
Det avgörande ögonblicket var när amerikanerna gjorde majoriteten Baath-partister och armén, medelklassen, arbetslösa. Ett stort misslyckande var att inte kunna återställa elförsörjning och vatten. USA ut ur Irak innan soppan blir värre.
Läxan att lägga på minnet för framtiden är att man kan vänta ut det amerikanska krigsmaskineriet relativt enkelt, med hjälp av några hundra kilo gamla artillerigranater, ett par granatkastare och bra löparben.
The experience of ordinary Iraqis with the US military is at best alienating, at worst terrifying. There is no hint of shared purpose, mutual sympathy and respect between the armoured columns rolling along the roads, intermittently belching fire, and the hapless mass of local people, caring only for survival.
Recent Comments