Kakmannen
Kakmannen: borde inte epitetet vara "kakmonstret"?
« september 2004 | Main | november 2004 »
Kakmannen: borde inte epitetet vara "kakmonstret"?
A solitary sheep followed after me, either in mute sympathy or in the sadistic expectation of being sole witness to my death.
En smidig fras från en underbar skröna om en man som åker för att köpa en åsna i närheten av Sligo.
Jag åker själv till Irland en vecka - förhoppningsvis utan bilolyckor eller åsnor.
"At times, to be silent is to lie."
William Gibson skickar en vinkning på sin webblogg, med anledning av USA-valet. Första gången han skriver något där på mer än ett år. (Han avbröt testet för att ha tid med ett nytt romanprojekt.)
Jag vill gärna skruva Guardians epitaf lite:
Deconstruction, in terms of literary theory, springs from a simple idea that originated with Friedrich Nietzsche: that any text is open to an infinite number of interpretations. That makes it possible to ignore the author's intentions, stated or otherwise, and examine a text for meanings that would otherwise be uncomfortable or hidden. This thought is little different to some of Ludwig Wittgenstein's ideas, but by concentrating on epistemology he avoided the obloquy heaped on Derrida.
Eller: Derrida var en syntes-intellektuell. Det passar bra med den obskyra språkliga stilen. Nu går vi vidare.
Det är min slutsats, försöksvis, tills en mer vetenskaplig undersökning än aftonbladets kan belägga saken:
Männens förebild
Under 40: Vilken svensk man är din förebild?
Mikael Persbrandt 26,1
PG Gyllenhammar 14,7
Per Gessle 10,2
Fy faaan! Det enda som händer i kategorin "Över 40" är att PG åker upp på förstaplats. Jag upprepar. Fy faaan!
Jag tänker plötsligt på Bill Hicks: "Ha. Boy, is my thumb not on the pulse of America."
För några månader sedan hyllade bland andra Fredrik Reinfeldt och Thomas Idergard den nyss avlidne Ronald Reagan. Att inte de ställs vid skampålen för sina uttalanden är ett kusligt bevis på både den så kallade historielösheten och borgerlighetens skuld.
National Novel Writing Month 2004:
Snart är det dags igen!
Jag har skrivit om Cow Parade tidigare, här, här och här.
En sista observation. När Cow Parade packade ihop sade konstrådets kanslichef Philippe Legros så här till tidningen Stockholm City:
"Om Stockholms stad är med och organiserar något konstevenemang borde man ta till vara den egna expertisen. Det borde vara självklart att vi blev tillfrågade, men det blev vi aldrig."
Och:
"Cowparade innehöll inget av någon hög konstnärlig kvalitet. Både staden och Bris borde ha funderat över om de blev utnyttjade."
Det blev ingen riktig offentlig diskussion kring det den här gången, utom i Färgfabrikens regi. Kanske går det att lära sig något till nästa tillfälle.
Recent Comments